Tanten var så förvånad och tacksam över min lilla insats att hon höll på att börja grina. Jag skämdes. Skämdes över alla andra hon måste ha stött på eftersom hon inte kunde tro det var sant att en förbipasserande ville hjälpa henne. Jag skämdes över att hon var tvungen att handla själv för att personalen bara kommer en gång i veckan. Skämdes över att hon var så tacksam över att personalen kommer och hjälper henne handla en gång i veckan och ser till så att hon får duscha.
Vad är det som har hänt i vår värld egentligen?
När gick allt så här snett?
Vi har mängder av ensamma gamla människor som sitter runt om i landet och väntar på att den stackars sönderstressade hemtjänsten ska svisha in och ut någon gång i veckan. Samtidigt har vi massvis av arbetslösa som sitter och får pengar för att inte göra någonting. Jag läste i tidningen att vissa hemtjänstarbetare har tio gamla på en timme att hälsa på. Vilket jävla hån, mot både den gamle och personalen.
Som arbetslös i dagens Sverige gör du bäst i att inte skaffa dig ett jobb, iaf inte ett deltidsjobb. Om du skaffar dig ett deltidsjobb blir du nämligen av med din a-kassa. Som heltidsarbetslös får du stämpla i 300 dagar och de första 200 dagarna får du 80% av din gamla lön. Om du skulle få den tokiga tanken att ta dig ett deltidsjobb och åtminstone dra ett litet strå till stacken, går du på en riktig nit, då får du nämligen plötsligt bara stämpla i 75 dagar, och då bara de dagar du inte är på ditt deltidsjobb. Det är så tossigt så det är inte klokt.
Hur vore det om vi lät några av alla arbetslösa hjälpa till att ta hand om alla våra gamla…och då utan att bli av med sin a-kassa. Avvara några timmar i veckan för att vara medmänniska. Livskvaliteten skulle höjas hos både de arbetslösa och de gamla och den totala ekonomiska samhällskostnaden skulle bli plus, minus noll.
Vad tycker du?
3 kommentarer:
Håller fullständigt med dig Veronica. Har skrivit en artikel i tidningen om detta för längesedan. Var med i ett ALU-projekt en gång som i princip gick ut på att besöka äldre ensamma månniskor. Vi gjorde allt det som inte hemtjänsten fick/hann göra. Umgås, gå och fika, lägga håret mm... Det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Önskade då att detta skulle kunna vara ett "riktigt" jobb för oj oj oj, vad uppskattat det var och det kändes mycket bra för mig. Kände mig behövd i allra högst grad, och vet att jag var det också. En dam jag besökte berättade att hon den förra sommaren inte varit ute en enda dag. Är det klokt eller?
Nu jobbar jag ju som personlig assistent och har precis lika roligt som då och är lika behövd/uppskattad. Bästa jobbet man kan ha.
Jag igen! undrar bara viken söt liten "gris" farbror Malte snusar på? man blir nästan lite sugen på smått igen, jag som har så få!!!
Ja, hua. Jag skulle inte klara av att jobba med sådant. Skulle antagligen gå hem och storgrina varje dag. Mer av sådana som du behövs. Som kan visa omtanke och respekt utan att få betalt.
Bra idé med a-kassan. Kanske borde det vara ett krav för att få behålla sina dagar. Lite samhällstjänst mellan jobbsökanden?
vill tillägga att mitt verifieringsord är "muslya". haha
Skicka en kommentar