Pussel

Ett år är slut.
Om man hade frågat mig för ett år sedan hur detta år skulle komma att se ut så hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

En del blev mig givet, men kanske mer blev mig fråntaget.
Det var ett år fyllt av förluster för min del. Hur det nu är med den saken så har jag i alla fall lärt mig genom åren att en förlust ibland har något nytt med sig, ibland något bra. Det är omöjligt att veta i förväg.

Det är som att lägga ett pussel utan att ha en susning om vad det ska bli när det är klart. Små bitar som blir ens liv.
Jag hoppas att jag hunnit klart med mitt pussel när mitt liv är slut.

I och med min mammas död har många pratat med mig och uttryckt sin ånger och grämelse. Många undrar om de kanske kunde och borde ha gjort något. Till alla dom, och till mig själv, säger jag att inget kunde och inte ett endaste borde kommer komma någon till gagn, allra minst min mamma. Däremot kan man se till dom som fortfarande finns hos oss nu. Alla dom som vi bryr oss om kan vi finnas till för och på så sätt se till att det inte blir några nya borden och kunden i framtiden för oss. Att förekomma grämelsen.

Vi kan försöka att aktivt bygga på vårt pussel och se till att lägga några fina bitar.
Just du kanske lägger en hörnbit i någon annans pussel...se till att det blir en bra bit och att den blir bra lagd.