Verografen: mars 2008

05 mars 2008

Together...

...we can make it happen...som jag brukar säga...

Jag har kommit överens med Lotta och min syster om ett litet samarbete...ett litet projekt. De skriver, jag "bildar". I den här första delen är det jag som börjar med en bild, och de som skriver en text.
Är det någon mer som blir sugen att skriva en text eller på annat sätt associera så varsågod!

Här kommer den första bilden;

Ett litet liv

Bakom gryningspolerade fönsterglas gömmer sig alltid tingest och omständigheter.
Är det tanken att vi ska luta oss framåt att snoka, eller höljer solens återspeglingar sådan vi inte bör se?

På andra sidan skrattar kanske barnen.
Där svär den försenade kvinnan på väg till karriären som anträder klockan nio prick. Därstädes kinesar den gamle mannen. Livet har gått och han önskar sig att få somna in i oändligheten.
Där uppehåller sig måhända karlen som spelar schack med sitt ego. Med sin andra hand på A-kassekortet så försöker han förlägga sina måsten.
Där gråter eventuellt den gamla damen till gula fotografier och svartvita filmer från -42.
Och i förekommande fall älskar de älskande i ett förmiddagstomt sovrum.
Ja, kanske.

Där på andra sidan står ett bord, en gammal skänk, en pall från moster Olga och farbror Ivars gamla dosa för snus. Där fladdrar ett minne, ett äventyr, en dröm. En sång dröjer sig kvar. Doften av oljefärg och liv blandar sig med damm och skapar en värld full av upptäckter.

Men på den här sidan, på min sida, kan jag bara stå och beklaga mig över sådant jag vet.
Liten är människan.

- Lotta

*~*~~*~~~*~~*~*~~*~~~*~~*~*~~*~~~*~~*~*~~*~~~*

Denna dag,
känns olevd. Som att vistas i skarven
mellan svart och vitt.
Mellan fingret och strängen,
mellan tangenten och nedslaget.

Denna dag,
känns utan krav och villkor
och lämnar mig i vakuum
runt midnatt
mellan sömn och verkligehet
mellan längtan och närhet
mellan öppet och stängt.

Och ändå måste jag ställa väckarklockan
så att den sliter drömmarna i stycken
klockan fem
nästa dag.

- Syster