Tips från coachen

Hur man livar upp en trist söndag...

Gnäll

Jaha så var det dags igen då - Ställa om klockan. Det retar mig lika mycket varje gång. Jag hade bestämt mig för att inte låta mig bli irriterad den här gången men det gick inte. Vad är det för ett pucko som bestämt att vi ska få det ännu mörkare i dessa depressiva tider än vi redan har det? Nu är klockan tre och det börjar bli mörkt ute. Hade det varit igår hade hon varit fyra och det började bli mörkt. Hade vi ställt om klockan åt rätt håll, dvs framåt istället för bakåt, hade klockan varit fem och det började bli mörkt. Vad väljer du? Irra omkring i mörker hela dagen eller bara på kvällen? Tvi vale!

En annan sak som jag försökt att inte bli irriterad på, men misslyckats med, är serien Criminal Minds. Det verkar vara en mycket bra serie tycker jag. Jag har hittills bara sett två avsnitt men de var bra. Inget utdraget tjafs utan bara problem, lösning, slut. Pang pang pang. MEN huvudpersonen Gideon hade fyra olika skjortor på sig på en dag. Under en tretimmarsperiod (jag veta att det var just tre timmar för det var en bomb som hade just den tidsinställningen) hade karln tre olika skjortor! Han har exempelvis en på sig när han åker till fängelset och en annan när han kommer fram. Antingen lider gubben av OCD, eller så är regissören ett klantarsel.


Tycker du att det verkar som jag har ett roligt och innehållsrikt liv?
Well - Word motherfucker!

heavy metalbattle

Jaha det blev dojan alltså till sist. Jämmer och elände. Arbetslös om en månad. Om man nu kan vara bra på att vara arbetslös...så är inte jag det.





Inatt drömde jag att jag var en medlem i Kizz och vi var med i en tävling... typ en uppvisningsgala Kizz vs Twisted sisters. Det var väldigt roligt.

Rugguggla

Idag känner jag mig lodig...
som en sån som har adventsljusstaken kvar i april...

I alla fall har jag äntligen fått på stänkskärmar på min cykel. De tog ett halvår att införskaffa och tre dagar att få på cykeln. Förhoppningsvis slipper jag lerrand över nacken och ryggen frånochmed nu.

Nina Hemmingsson

Var god dröj...

Idag skulle jag beställa en tid till min läkare. Efter att ha knappat runt mig själv i knappvalslabyrinten, bokat telefontid, blivit uppringd av tidsbokaren bara för att få veta att besökstid hos sin läkare bokar man själv hos sin respektive läkare. För att kunna göra det måste man boka en telefontid, som för min del skulle bli om en och en halv vecka. Bara själv telefontiden alltså - Ha!
"Var god vänta, du är placerad i kö, men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Beräknat väntetid är 14400 minuter"

Snacksalig

Man ser mycket konstigt när man är ute och går med hund.
Igår var det människor som sprang upp och ner för backar här runtikring. De lustiga var att de inte var tillsammans och sprang utan det var personer av varandra oberoende i varsina backar. Mycket märklig sysselsättning. En man stod och ropade och viftade åt oss, så att jag och Malte skulle gå in till sidan av cykelvägen så att gubben skulle få fri väg att springa allt vad han orkade uppför backen. Men visst en hobby så god som någon.

Idag var jag ute i skogen och hittade en blodig cykel hängande i ett träd. Rekorderlig som jag är ringde jag till polisen. Inte helt lätt att förklara för någon som aldrig varit i området hur man hittar till just detta träd i denna skog. Polisen jag pratade med började dilla om väderstreck och grejer. Say what? Håller folk på med sånt fortfarande?

Om man nu inte har någon hund och ändå vill uppleva lite äventyr i vardagen kan jag rekommendera ett besök på banken förslagsvis på en tisdagmorgon. Vanligtvis ägnar jag mig inte åt så gammalmodiga aktiviteter som att gå till banken, då jag är en cyberfierad typ som föredrar att sköta mitt liv datorledes, men i tisdags var jag trots allt nödd att göra ett besök. Här i Södertälje öppnar Nordea klockan tio på tisdagar. Halv tio ringlade sig en lång prydlig kö redan utanför bankkontoret. Stela kroppar sneglade reviriskt på omgivande medköare. Detta är Sverige, en köplats är en köplats är en köplats. När dörrarna väl öppnats och vi alla tågat in i kontoret som ett lemmeltåg, (alla på sina tidigare förvärvade köplatser naturligtvis!) var paniken ett faktum när det visade sig att VIP-kortläsaren var ur funktion. Vissa kunder har tydligen ett platskort som de kan dra i kölappsautomaten och så får de komma fram lite tidigare än vi andra. Lite bättre, lite viktigare. Dessa viktiga människor stod nu och bråkade med varandra angående hur dessa plastkort skulle dras i automaten. Det var en syn väl värd att stå i kö för. Överhuvudtaget om man sitter på ett Nordekontor i en Stockholmsförort en tisdagmorgon och ser sig omkring på sina medmänniskor så kan man, om man är som jag funtad i alla fall, fyllas av en sorts förundran. Varifrån kommer alla dessa kufar? Är det detta som är mänskligheten? Var har de varit? Vart är de på väg? Hur har de klarat sig såhär långt?
Ja…det var en inspirerande besök och jag som sagt kan rekommendera andra att prova på. Jag tror banne mig jag ska gå dit på tisdag igen. Vissa springer upp och ner för backar, andra går på banken. Hobby som hobby.

Tant Tvätt

Nån jävel har snott min tvättid!
Kalla mig kärring, kalla mig stelbent, fyrkantig, petig, Get a life å allt det där - Men min tvättid tar man fan inte!
Parasiter!!