
08 december 2008
04 december 2008
Julbadet
Idag har Malte och jag varit ute och simmat i Svartån.
Det hela började som en vacker vinterpromenad. Snön låg ny på träden och det var vindstilla och skönt ute. När vi var som längst bort hemifrån kom Malte på att han skulle springa ut på isen på ån och kika och innan jag hunnit skrika färdigt hade hunden brakat genom isen. Han kämpade paniskt för att komma upp men lyckades inte. När orken sedan höll på att ta slut fanns det inget annat att göra än för matte att kliva genom isen hon med och bryta sig och plaska sig fram till den stackars hunden.
Det var så inihelvete kallt! Men upp kom vi båda två till slut och lever gör vi och glad är jag för det.

Det hela började som en vacker vinterpromenad. Snön låg ny på träden och det var vindstilla och skönt ute. När vi var som längst bort hemifrån kom Malte på att han skulle springa ut på isen på ån och kika och innan jag hunnit skrika färdigt hade hunden brakat genom isen. Han kämpade paniskt för att komma upp men lyckades inte. När orken sedan höll på att ta slut fanns det inget annat att göra än för matte att kliva genom isen hon med och bryta sig och plaska sig fram till den stackars hunden.
Det var så inihelvete kallt! Men upp kom vi båda två till slut och lever gör vi och glad är jag för det.

21 november 2008
Uppföljning
Hur har det gått med min cykel och de fina nyligen införskaffade stänkskärmarna undrar den trogne besökaren...jo det ska jag tala om; stänkskärmarna liksom cykeln de satt på har blivit stulna.
Puts väck hela rasket!
jojo och så var det med den saken.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.
(-Birger Sjöberg)
Puts väck hela rasket!
jojo och så var det med den saken.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.
(-Birger Sjöberg)
19 november 2008
18 november 2008
Jag fryser!
Jag sitter med långkallingar, ylleraggsockor och två tröjor på mig...och som om inte det vore nog har jag varit ute i förrådet och dammat av mitt gamla kära elfläktselement som jag kör på 2000W - Men fortfarande är det iskallt!
Min termometer försöker få mig att tro att det är 21 grader här inne, men jag säger bara - Pyttsan! Jag är övertygad om att termometern är i maskopi med min snåla värd som vägrar slå på elementen!
Brr...får väl göra några åkarbrasor och sen krypa ner i soffan bredvid Malte.

Min termometer försöker få mig att tro att det är 21 grader här inne, men jag säger bara - Pyttsan! Jag är övertygad om att termometern är i maskopi med min snåla värd som vägrar slå på elementen!
Brr...får väl göra några åkarbrasor och sen krypa ner i soffan bredvid Malte.
17 november 2008
Arne
Idag är det två år seden min älskade Arne dog och även om jag saknar honom väldigt så är han i mig lika levande som han alltid var och alltid kommer att vara.
Han är den goaste gubbe jag träffat och en av mina allra bästa kompisar.
Jag minns vår tid med glädje och känner mig så glad över att jag fick lära känna honom. Han var en sann livskonstnär och en förebild.
Puss på dig Arne!

Han är den goaste gubbe jag träffat och en av mina allra bästa kompisar.
Jag minns vår tid med glädje och känner mig så glad över att jag fick lära känna honom. Han var en sann livskonstnär och en förebild.
Puss på dig Arne!

16 november 2008
lijm,jio

Det är söndagkväll.
Vad ska man göra för att pigga upp den?
Jag blundar och låter fingrarna fritt klicka över tangentbordet.
Jag skriver och googlar; lijm,jio
Var hamnar jag? Den första sidan jag klickar på är en månadstidning från maj 1908 utgiven av järnvägsbolaget Frisco i St Louis för sina anställda.
Det måste vara ett tecken, tror ni inte? Jag kommer nog bli lokförare trots allt :)
(För er som inte vet så har jag nyligen sökt in till en tågförarutbildning)
Tänk bara vad jag surfar på roliga saker! - Jag älskar internet!
Bilden kommer från Springfield Missouris biblioteks hemsida (bara en sån sak!?)
Här är tidningen (om det är någon mer nörd som vill läsa)
Här finns kuriosa från Frisco lines
15 november 2008
Stolroligt
Jag har hittat en väldigt rolig blogg.
Tjejen målar stolar som passar till kända konstverk.
Väldigt roande tyckte jag av någon anledning.
Kolla här själva!
(Den ligger också numer i min länklista...)
Tjejen målar stolar som passar till kända konstverk.
Väldigt roande tyckte jag av någon anledning.
Kolla här själva!
(Den ligger också numer i min länklista...)
13 november 2008
05 november 2008
Jag väntar...
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
- Dan Andersson
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
- Dan Andersson
26 oktober 2008
Gnäll
Jaha så var det dags igen då - Ställa om klockan. Det retar mig lika mycket varje gång. Jag hade bestämt mig för att inte låta mig bli irriterad den här gången men det gick inte. Vad är det för ett pucko som bestämt att vi ska få det ännu mörkare i dessa depressiva tider än vi redan har det? Nu är klockan tre och det börjar bli mörkt ute. Hade det varit igår hade hon varit fyra och det började bli mörkt. Hade vi ställt om klockan åt rätt håll, dvs framåt istället för bakåt, hade klockan varit fem och det började bli mörkt. Vad väljer du? Irra omkring i mörker hela dagen eller bara på kvällen? Tvi vale!
En annan sak som jag försökt att inte bli irriterad på, men misslyckats med, är serien Criminal Minds. Det verkar vara en mycket bra serie tycker jag. Jag har hittills bara sett två avsnitt men de var bra. Inget utdraget tjafs utan bara problem, lösning, slut. Pang pang pang. MEN huvudpersonen Gideon hade fyra olika skjortor på sig på en dag. Under en tretimmarsperiod (jag veta att det var just tre timmar för det var en bomb som hade just den tidsinställningen) hade karln tre olika skjortor! Han har exempelvis en på sig när han åker till fängelset och en annan när han kommer fram. Antingen lider gubben av OCD, eller så är regissören ett klantarsel.
Tycker du att det verkar som jag har ett roligt och innehållsrikt liv?
Well - Word motherfucker!
En annan sak som jag försökt att inte bli irriterad på, men misslyckats med, är serien Criminal Minds. Det verkar vara en mycket bra serie tycker jag. Jag har hittills bara sett två avsnitt men de var bra. Inget utdraget tjafs utan bara problem, lösning, slut. Pang pang pang. MEN huvudpersonen Gideon hade fyra olika skjortor på sig på en dag. Under en tretimmarsperiod (jag veta att det var just tre timmar för det var en bomb som hade just den tidsinställningen) hade karln tre olika skjortor! Han har exempelvis en på sig när han åker till fängelset och en annan när han kommer fram. Antingen lider gubben av OCD, eller så är regissören ett klantarsel.
Tycker du att det verkar som jag har ett roligt och innehållsrikt liv?
Well - Word motherfucker!
24 oktober 2008
heavy metalbattle
13 oktober 2008
Rugguggla
10 oktober 2008
Var god dröj...
Idag skulle jag beställa en tid till min läkare. Efter att ha knappat runt mig själv i knappvalslabyrinten, bokat telefontid, blivit uppringd av tidsbokaren bara för att få veta att besökstid hos sin läkare bokar man själv hos sin respektive läkare. För att kunna göra det måste man boka en telefontid, som för min del skulle bli om en och en halv vecka. Bara själv telefontiden alltså - Ha!
"Var god vänta, du är placerad i kö, men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Beräknat väntetid är 14400 minuter"
"Var god vänta, du är placerad i kö, men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Beräknat väntetid är 14400 minuter"
Snacksalig
Man ser mycket konstigt när man är ute och går med hund.
Igår var det människor som sprang upp och ner för backar här runtikring. De lustiga var att de inte var tillsammans och sprang utan det var personer av varandra oberoende i varsina backar. Mycket märklig sysselsättning. En man stod och ropade och viftade åt oss, så att jag och Malte skulle gå in till sidan av cykelvägen så att gubben skulle få fri väg att springa allt vad han orkade uppför backen. Men visst en hobby så god som någon.
Idag var jag ute i skogen och hittade en blodig cykel hängande i ett träd. Rekorderlig som jag är ringde jag till polisen. Inte helt lätt att förklara för någon som aldrig varit i området hur man hittar till just detta träd i denna skog. Polisen jag pratade med började dilla om väderstreck och grejer. Say what? Håller folk på med sånt fortfarande?
Om man nu inte har någon hund och ändå vill uppleva lite äventyr i vardagen kan jag rekommendera ett besök på banken förslagsvis på en tisdagmorgon. Vanligtvis ägnar jag mig inte åt så gammalmodiga aktiviteter som att gå till banken, då jag är en cyberfierad typ som föredrar att sköta mitt liv datorledes, men i tisdags var jag trots allt nödd att göra ett besök. Här i Södertälje öppnar Nordea klockan tio på tisdagar. Halv tio ringlade sig en lång prydlig kö redan utanför bankkontoret. Stela kroppar sneglade reviriskt på omgivande medköare. Detta är Sverige, en köplats är en köplats är en köplats. När dörrarna väl öppnats och vi alla tågat in i kontoret som ett lemmeltåg, (alla på sina tidigare förvärvade köplatser naturligtvis!) var paniken ett faktum när det visade sig att VIP-kortläsaren var ur funktion. Vissa kunder har tydligen ett platskort som de kan dra i kölappsautomaten och så får de komma fram lite tidigare än vi andra. Lite bättre, lite viktigare. Dessa viktiga människor stod nu och bråkade med varandra angående hur dessa plastkort skulle dras i automaten. Det var en syn väl värd att stå i kö för. Överhuvudtaget om man sitter på ett Nordekontor i en Stockholmsförort en tisdagmorgon och ser sig omkring på sina medmänniskor så kan man, om man är som jag funtad i alla fall, fyllas av en sorts förundran. Varifrån kommer alla dessa kufar? Är det detta som är mänskligheten? Var har de varit? Vart är de på väg? Hur har de klarat sig såhär långt?
Ja…det var en inspirerande besök och jag som sagt kan rekommendera andra att prova på. Jag tror banne mig jag ska gå dit på tisdag igen. Vissa springer upp och ner för backar, andra går på banken. Hobby som hobby.
Igår var det människor som sprang upp och ner för backar här runtikring. De lustiga var att de inte var tillsammans och sprang utan det var personer av varandra oberoende i varsina backar. Mycket märklig sysselsättning. En man stod och ropade och viftade åt oss, så att jag och Malte skulle gå in till sidan av cykelvägen så att gubben skulle få fri väg att springa allt vad han orkade uppför backen. Men visst en hobby så god som någon.
Idag var jag ute i skogen och hittade en blodig cykel hängande i ett träd. Rekorderlig som jag är ringde jag till polisen. Inte helt lätt att förklara för någon som aldrig varit i området hur man hittar till just detta träd i denna skog. Polisen jag pratade med började dilla om väderstreck och grejer. Say what? Håller folk på med sånt fortfarande?
Om man nu inte har någon hund och ändå vill uppleva lite äventyr i vardagen kan jag rekommendera ett besök på banken förslagsvis på en tisdagmorgon. Vanligtvis ägnar jag mig inte åt så gammalmodiga aktiviteter som att gå till banken, då jag är en cyberfierad typ som föredrar att sköta mitt liv datorledes, men i tisdags var jag trots allt nödd att göra ett besök. Här i Södertälje öppnar Nordea klockan tio på tisdagar. Halv tio ringlade sig en lång prydlig kö redan utanför bankkontoret. Stela kroppar sneglade reviriskt på omgivande medköare. Detta är Sverige, en köplats är en köplats är en köplats. När dörrarna väl öppnats och vi alla tågat in i kontoret som ett lemmeltåg, (alla på sina tidigare förvärvade köplatser naturligtvis!) var paniken ett faktum när det visade sig att VIP-kortläsaren var ur funktion. Vissa kunder har tydligen ett platskort som de kan dra i kölappsautomaten och så får de komma fram lite tidigare än vi andra. Lite bättre, lite viktigare. Dessa viktiga människor stod nu och bråkade med varandra angående hur dessa plastkort skulle dras i automaten. Det var en syn väl värd att stå i kö för. Överhuvudtaget om man sitter på ett Nordekontor i en Stockholmsförort en tisdagmorgon och ser sig omkring på sina medmänniskor så kan man, om man är som jag funtad i alla fall, fyllas av en sorts förundran. Varifrån kommer alla dessa kufar? Är det detta som är mänskligheten? Var har de varit? Vart är de på väg? Hur har de klarat sig såhär långt?
Ja…det var en inspirerande besök och jag som sagt kan rekommendera andra att prova på. Jag tror banne mig jag ska gå dit på tisdag igen. Vissa springer upp och ner för backar, andra går på banken. Hobby som hobby.
02 oktober 2008
Tant Tvätt
21 september 2008
Hjälten
20 september 2008
17 september 2008
Höst
13 september 2008
11 september 2008
04 augusti 2008
Pridepicknick
Veckan inleddes med en invigningspicknick i Vitabergparken.
Europride till ära hade H dessutom till sist färdigställt vår fina Pridefilt som påbörjades för ett antal år sedan. Mycket vackert! :) Bra jobbat H!



Picknick theme: Anna Anaconda
Europride till ära hade H dessutom till sist färdigställt vår fina Pridefilt som påbörjades för ett antal år sedan. Mycket vackert! :) Bra jobbat H!
Picknick theme: Anna Anaconda
27 juli 2008
Pride on!
25 juli 2008
I´m blue!
Då gårdagens frustration omvandlades till en liter plockade blåbär fick jag avnjuta en smarrig frukost i morse.
Trouble in mind I´m blue...but I won´t be blue always, som Nina Simone sjöng, på sitt eget härliga sätt, en gång i tiden...

Hör Nina här
Trouble in mind I´m blue...but I won´t be blue always, som Nina Simone sjöng, på sitt eget härliga sätt, en gång i tiden...

Hör Nina här
21 juli 2008
Låt mig älska fram dagen i dig
16 juli 2008
Burning love
Girl girl girl
You gonna set me on fire
My brain is flaming
I don't know which way to go

Your kisses lift me higher
Like the sweet song of a choir
You light my morning sky
With burning love

Ooh ooh ooh
I feel my temperature rising
Help me I'm flaming
I must be a hundred and nine
Burning burning burning
And nothing can cool me
I just might turn into smoke
But I feel fine
(- Elvis "Kungen" Presley)
You gonna set me on fire
My brain is flaming
I don't know which way to go

Your kisses lift me higher
Like the sweet song of a choir
You light my morning sky
With burning love

Ooh ooh ooh
I feel my temperature rising
Help me I'm flaming
I must be a hundred and nine
Burning burning burning
And nothing can cool me
I just might turn into smoke
But I feel fine
(- Elvis "Kungen" Presley)
22 juni 2008
Midsommar
23 maj 2008
StasiSverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)